God Jul

Nu är det den tiden på året då är det är dags att önska God Jul.
När skinkan är uppäten, glöggen urdrucken och paketen är uppackade är det dags att luta sig tillbaka och fundera. Sammanfatta det år som varit och planera det som ska komma.
Någonstans där kanske man börjar undra över sina rötter. Vem var mormors pappa och var bodde farmor när hon var liten? Vad hände med mormors kusin som flyttade till USA och kan det vara så att jag är släkt med någon kändis? Dessa och många andra frågor går att få besvarade. Det kan man göra själv genom att lära sig gräva i och tolka arkiven, använda olika släktforskningsprogram. Men för den som inte har tid eller ork över finns jag. Ta dig lite tid och besök min sida http://brittaknyberg.se/page5.html Jag tror jag kan hjälpa de flesta. Kanske inte med allt men med mer än du kanske tror.
God Jul!

Frukostförvirring

Har haft. Har inte längre. Det handlar om minne.
Därför har jag efter alla år av sporadiska anteckningar på allvar fått lära mig vad en almanacka betyder.
Vad jag däremot inte lärt mig är att vara tydlig.
Så när jag igår upptäckte noteringen för dagen begrep jag ingenting. Vad i hela friden betyder frukosteoy utan angiven plats eller tid?
Det krävdes några mejl och meddelanden innan poletten ramlade ner - den kryptiska anteckningen betydde att jag tillsammans med andra företagande kvinnor skulle nätverka och äta frukost.
Så långt allt väl. Trygg och med gott om tid promenerade jag min vanliga väg mot jobbet. Halvvägs skulle jag ju få komma in i värmen, träffa andra och äta frukost på kuppen. Då ringer telefonen. På mindre än en sekund har gott om tid förvandlats till mycket ont om tid - och än värre inte en susning om var frukosten stod framdukad och väntade. Det positiva - nu var vi två på jakt efter rätt plats.
Två hotell och ett telefonsamtal senare hade vi hunnit få upp värmen medelst rask promenad i centrala Karlstad. Men vi hade kommit rätt. Vi fick frukost och nätverk, jävlar anamma och inspiration - och jag har bokat ett nytt möte i nästa vecka.
Det ska jag nu anteckna ordentligt i min kalender. Vem, var och när ska det minsann inte råda något tvivel om den här gången.

Back to basic

Idag känns det så.
Det fanns en tid då jag satt med uppringd anslutning (som för övrigt hela tiden laggade ur) och HTML-bibeln och kodade de enklaste av de enkla hemsidor. Nu är ju allt så "enkelt" att vilken teknisk idiot som helst på ett kick kan ha sin hemsida uppe i trafik. Åtminstone är det vad som påstås. Jag har aldrig känt mig bekväm i färdiga mallprogram sedan får de heta vad sjutton som helst. Samtidigt inser jag att mina kunskaper i kodning är
1. För gamla
2. För begränsade
3. Har fått alldeles för lite träning
Alltså sliter jag nu mitt hår och rådbråkar min hjärna för att komma överens med ett av de där mallprogrammen. Och det går i ärlighetens namn sådär.
Dock fick jag alldeles nyss en riktig energikick. För att få dit det objekt med rätt länk för de blivande läsarna blev jag tvungen att kliva ur mallen och klistra in en "riktig" kod.
Det tror jag var precis det som behövdes för att jag ska kunna känna att mallprogrammet och kanske kan bli kompisar så småningom.
Och om ni nu undrar så räknar jag med att ni alla ska kunna se vad vi kommit fram till i slutet av veckan.

Från säterbruk till framtidsstuk

Ransbysätter. En samling hus i obygden. En by bland alla andra i Sverige som kallas glesbygd. En by som befann sig i dödsryckningar och förmodligen mest bestått av sly, tomma hus och möjligen någon kvarboende gammal människa om inte...
Om inte 1991 hade varit. Året då byalaget lyckades få köpa den gamla nergångna skolan av kommunen för en struntsumma men i samma stund var tvungna att dra in pengar för att hålla skolan i någorlunda hyfsat skick.
Från den dagen har den döende patienten, Ransbysätter, rehabiliterats steg för steg med den kunskap och kraft som redan fanns i bygden och inte minst med mängder av jävlaranamma.
Resultatet är inte ett pittoreskt turistparadis med massor av gästnätter men en by där det går att bo och leva på ett hållbart sätt där gammal yrkeskunskap och modern teknik går hand i hand.
I förra veckan fick uthålligheten välförtjänt uppmärksamhet när man utsågs till Årets utvecklingsgrupp av organisationen Hela Sverige ska leva.
Ransbysätter var från början stället på skogen där Ransbygårdar hade sina sätrar. Man kan med fog konstatera att byn gått från säterbruk till framtidsstuk.
Tror ni mig inte? Kolla själv på Ransbysätters egna hemsida.

Idag sätter jag ord på fisket

Svårt att fatta det fortfarande. Var på reportagefiske förra veckan och nu har jag landat såpass att det är dags att sätta ord på det hela.
Så småningom kommer ni att kunna läsa om turen och inte minst om trollingguiden Petter "Salmonseeker" Larsson på http://www.mittfiske.se/. Den som inte orkar vänta till dess kan se hur vi hade det på Vänern förra veckan och vilket otroligt fiske Petter haft sedan dess på Petters blogg http://salmonseeker.blogspot.se/2013/11/reportage-fiske.html

Jag är vad jag heter

...och jag gör det jag säger.
Jag berättar. Privat berättar jag hela tiden för alla som gitter höra på. Professionellt berättar jag för den som betalar.
Det har jag gjort i hela mitt yrkesverksamma liv hittills som journalist i egenskap av reporter, redigerare, radiotidningsjournalist och webbredaktör på olika dagstidningsredaktioner och ett antal tidskriftsredaktioner.
Och det tänker jag fortsätta med resten av mitt liv - fast med den skillnaden att jag nu gör det utan att ha en fast redaktion bakom ryggen. Jag skriver artiklar och krönikor. Jag föreläser om det jag kan allra bäst - journalistik, släktforskning, lokalhistoria och tar gärna på mig att vara mentor eller inspiratör för det företag eller organisation som känner att de behöver en sådan.
Sist men inte minst så släktforskar jag på uppdrag åt andra. Jag är en riktig arkivnörd som av erfarenhet gjort de flesta misstag man kan råka ut för som släktforskare. Jag är snabb, noggrann och jag är enormt källkritisk. Och det jag hittar kan jag dessutom presentera på ett professionellt sätt oavsett om kunden vill ha det i digital form, i traditionell form som ett klassiskt träd eller antavla eller nerskriven som en berättelse.
Sen har jag en egenskap till. Jag är mästare på att hålla tyst om det som inte hör hemma i offentligheten.
Är du intresserad av vad din historia gömmer? Skicka ett mejl till mig info@brittaknyberg.se så kan vi diskutera saken.